På nya marker....
På inbjudan av den mycket trevlige jägaren Micke som huserar i trakterna av Fristad, skickade Änga laget en delegation bestående av Engstrand, Stenhuggarn samt Kvarten. Dessa valdes ut pga de ivanliga fall uppvisar gott omdöme samt kunde tänkas sköta sig på främmande mark.
På programmet stod harjakt med stövare, en jakt som bertydligt oftare ger historier om långa härliga drev än kött i frysen. Det var väll ingen som hade tänkt mörda en hare men de flesta tog med sig bössan ut i skogen iallafall, Engstrand tog oxå med sig en extra låda skott utifall att.
Jakt dagen började som vanligt med utdelning av pass och test av radioapparaturen (osäker om teknikmonstret funka).
Väl på pass släpptes hunden som upp en fick upp en hare på benen. Derevet klinga mellan träden å alla njöt av denna musik tills hardrevet bryskt avbröts av en knall. Det visade sig vara Engstrand som fått haren i håll och släppte en tjärve hagel efter jösse vilken några sekunder senare tog sina sista andetag.
Nu visade sig det att det inte var en vanlig tyskhare utan en vit svenskhare som låg på passet och blödde. Denna hona var vida känd i fristads jägarkretsar då den sparats i åratal för avel, pga dess fina anlag och ovanliga storlek.
Nu blev det kanske inte som jaktvärden hade tänkt sig men då jag talade med honom per telefon så sa han att det inte gjorde så mycket, haren skall tydligen stoppas upp för att senare ställas ut på naturhistoriska museet så våra efterlevande kan få en uppfattning om hur stor en "svenne" hare kunde bli.
Tydligen skall även jaktlaget i Fristad låta stoppa upp Engstrand så att traktens barn skall ha något att övningskjuta på.
Här visar dagens skytt upp sitt villebråd med huggtänder och allt. Uppskattad vikt ca. 9,5 kg
PRESSTOPP PRESSTOPP PRESSTOPP!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Under skrivande stund nåddes jag av nyheten att Uno skjutit en fin räv. Måtte detta kompensera ett och annat!
På programmet stod harjakt med stövare, en jakt som bertydligt oftare ger historier om långa härliga drev än kött i frysen. Det var väll ingen som hade tänkt mörda en hare men de flesta tog med sig bössan ut i skogen iallafall, Engstrand tog oxå med sig en extra låda skott utifall att.
Jakt dagen började som vanligt med utdelning av pass och test av radioapparaturen (osäker om teknikmonstret funka).
Väl på pass släpptes hunden som upp en fick upp en hare på benen. Derevet klinga mellan träden å alla njöt av denna musik tills hardrevet bryskt avbröts av en knall. Det visade sig vara Engstrand som fått haren i håll och släppte en tjärve hagel efter jösse vilken några sekunder senare tog sina sista andetag.
Nu visade sig det att det inte var en vanlig tyskhare utan en vit svenskhare som låg på passet och blödde. Denna hona var vida känd i fristads jägarkretsar då den sparats i åratal för avel, pga dess fina anlag och ovanliga storlek.
Nu blev det kanske inte som jaktvärden hade tänkt sig men då jag talade med honom per telefon så sa han att det inte gjorde så mycket, haren skall tydligen stoppas upp för att senare ställas ut på naturhistoriska museet så våra efterlevande kan få en uppfattning om hur stor en "svenne" hare kunde bli.
Tydligen skall även jaktlaget i Fristad låta stoppa upp Engstrand så att traktens barn skall ha något att övningskjuta på.
Här visar dagens skytt upp sitt villebråd med huggtänder och allt. Uppskattad vikt ca. 9,5 kg
PRESSTOPP PRESSTOPP PRESSTOPP!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Under skrivande stund nåddes jag av nyheten att Uno skjutit en fin räv. Måtte detta kompensera ett och annat!
Vilka är vi?
Tänkte att jag här skulle passa på att presentera lagets medlemmar. Ska försöka ta någon då och då, först ut blir min brylling Conny "väthultarn" Johansson
Conny är kanske inte den mest hängivna jägaren på jorden, men då han är periodare i allt han gör så finns det stunder han är ganska ihärdig (läs första älgjaktsveckan). I år lyckades han dessutom att fälla sin första älg som Ni har kunnat läsa om här på bloggen. Han är oxå förtjust i att sända iväg hagel efter lerduvor och vrålar likt en tok varje gång de möts.
Annars är det prylar som är hans grej och särskilt då hans Ruger 10/22 som smyckas med de mest exotiska tillbehör. Denna bössa gör absolut miniälgskyttet mycket roligare o ammo tillverkaren gladare. Ty den förbrukar en del plugg...
Conny är en glad figur som förgyller de gånger han är med.
Håll utkik efter nästa presentation, den kan handla om dig...
Conny är kanske inte den mest hängivna jägaren på jorden, men då han är periodare i allt han gör så finns det stunder han är ganska ihärdig (läs första älgjaktsveckan). I år lyckades han dessutom att fälla sin första älg som Ni har kunnat läsa om här på bloggen. Han är oxå förtjust i att sända iväg hagel efter lerduvor och vrålar likt en tok varje gång de möts.
Annars är det prylar som är hans grej och särskilt då hans Ruger 10/22 som smyckas med de mest exotiska tillbehör. Denna bössa gör absolut miniälgskyttet mycket roligare o ammo tillverkaren gladare. Ty den förbrukar en del plugg...
Conny är en glad figur som förgyller de gånger han är med.
Håll utkik efter nästa presentation, den kan handla om dig...
Buktande rå å plurrande vänner
Sture, Olsson, Ulf x 2, Uno samt undertecknad utgjorde gårdagens grupp med siktet inställt på att fylla frysen med lite protein. Första såten blev det lilla stycke som gränsar till Sörgärdet, där Listfabrikörens yrväder "Molly" tränats flitigt i höst. Vilket medförde att upptag dröjde ett bra tag, dock fann "Sigge" ett patriotiskt rå som stannat kvar på marken trots "Mollys" ihärdiga uppvaktande. Drevet drog tämligen snart över ån och in på grannmarken, vilket Sture kommenterade på sitt glädjesprudlande vis "Det kommer aldrig tillbaka"
Tyvärr fick han rätt då drevet höll sig på fel sida tills "Sigge" släppte och kom tillbaka till Ulf som dagen till ära passade på att ta ett litet dopp i ån, då denna skulle passeras och isen inte riktigt höll måttet. Dock klarade sig skribenten torrskodd över vattendraget. Tydligen har Ulf något högre tvärsnitts belastning.
Nu var det inte bara Ulf som fick lida av detta ofrivilliga plurrande, undertecknad fick sin del av lidande iform av kramp i magmuskulaturen då skrattet inte riktigt vill ge med sig.
Kaffet smakade som vanligt bra i Fabrikörens Maskinhall och där efter fick Stures "Pelle" chansen att slippa kopplet och få jaga på tämligen orörd mark bakom kapellet. Detta visde sig vara ett lyckodrag då det fanns gott om vilt av olika slag i såten. En grupp på tre djur buktade riktig trångt framför den alltid jaktsugna drevern och resultatet lät inte vänta på sig då Fabrikören på tredje vändan kunde fälla en bock.
Efter inspektion av mystiska gropar i skogen (som tillskrevs grävling) var jag tvungen att lämna sällskapet, så om det hände något mer kanske vi kan få läsa det i kommentarerna till detta inlägg.
Måste bara säga att jag tror att det finns lag som skjuter mer vilt, men det är nog inte många som har det roligare när de träffas!
Tyvärr fick han rätt då drevet höll sig på fel sida tills "Sigge" släppte och kom tillbaka till Ulf som dagen till ära passade på att ta ett litet dopp i ån, då denna skulle passeras och isen inte riktigt höll måttet. Dock klarade sig skribenten torrskodd över vattendraget. Tydligen har Ulf något högre tvärsnitts belastning.
Nu var det inte bara Ulf som fick lida av detta ofrivilliga plurrande, undertecknad fick sin del av lidande iform av kramp i magmuskulaturen då skrattet inte riktigt vill ge med sig.
Kaffet smakade som vanligt bra i Fabrikörens Maskinhall och där efter fick Stures "Pelle" chansen att slippa kopplet och få jaga på tämligen orörd mark bakom kapellet. Detta visde sig vara ett lyckodrag då det fanns gott om vilt av olika slag i såten. En grupp på tre djur buktade riktig trångt framför den alltid jaktsugna drevern och resultatet lät inte vänta på sig då Fabrikören på tredje vändan kunde fälla en bock.
Efter inspektion av mystiska gropar i skogen (som tillskrevs grävling) var jag tvungen att lämna sällskapet, så om det hände något mer kanske vi kan få läsa det i kommentarerna till detta inlägg.
Måste bara säga att jag tror att det finns lag som skjuter mer vilt, men det är nog inte många som har det roligare när de träffas!
